månadsarkiv: december 2009

Kommentarer

Toppbetyg för min blogg… (gör jag inget annat?)

Lämna en kommentar

Idag var jag med i Radio Örebros program Rakt på sak (lyssna här) och pratade om planeringen inför valet nästa år. I studion var, förutom Mussie Ephrem (v) och Bo Rudolfsson (kd), webbstrategen Roger Elverskog från NPP/Day8 som dessutom hade betygssatt webbnärvaron för oss tre politiker. Och jag fick en femma! Men det fanns en baksida: för det första påpekade han att jag fick högt betyg – trots att ”bloggen är jätteful” och dels kom frågan om jag inte gör något annat än bloggar och så…

Och där känner jag ett behov av att försvara mig. Skriver detta gör jag klockan 22.40 hemma i soffan framför slötittande på helgens Barcelona-match. Och precis innan jag åkte till radion hade jag varit ute och delat ut brev hos boende i Tybble och Almby, som handlade om att vi varit där och knackat dörr tidigare. Och igår kväll var jag ute och knackade dörr i söder-city. Och idag jobbade jag faktiskt i stort sett oavbrutet mellan 9 och 20. Så det så.

Vad gäller de utseendemässiga bristerna på denna blogg så inser jag att jag måste göra något åt det. Någon gång när jag orkar och hinner. Och när jag lärt mig hur man gör…

PS Det jag sa i radion – i korthet – var följande: bloggar och webbnärvaro är viktigt, i första hand för att skapa relationer och skapa förutsättningar för riktiga samtal. Till exempel vid dörrknackning. För övrigt har vi socialdemokrater knackat på hos drygt 1000 personer under de senaste två veckorna. Och nästan ingen var negativt inställd (apropå nyheten förra veckan). Med den takten ska vi nog klara att bräcka vårt rekord från 2006: 30 000 knackade dörrar… (läs mer om min syn på detta här)

Kommentarer

Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)

1 kommentar

Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.

Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.

Kommentarer

Bowie räddar liv (ny lista med mest spelade)

Lämna en kommentar

Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.

I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”

Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.

Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter/ Kent
7. Töntarna/ Kent
8. Hurricane/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars/David Bowie (kommentar överflödig)

Kommentarer

En myndighet höjd över all misstanke

1 kommentar

ETC skriver om FRAs nya logga för signalunderrättelseverksamheten.fra-loggan

 Och precis som ETC så riskerar jag att skriva alldeles för hårda ord om jag kommenterar vapnet själv. Så jag gör som ETC, jag citerar Cap&Design:

”Prova att titta på det svartgula vapnet ovan. Vad för det tankarna till? För mig går associationerna om inte till medel­tiden så ofelbart till något slags stormtrupper från 30-talet. Jag säger som Caroline af Ugglas: ”Snälla, snälla, snälla!” FRA:
1. Varför behöver ni en vapensköld? Medeltiden är över!
2. Om det nu är så noga med vilka signaler som skickas mellan medborgarna över våra gränser, varför låter ni ens någon av era avdelningar signalera till medborgarna att ni kommer jaga den som bryter mot lagen med facklor och elstötar?

Om ni vill visa att övervakning av vår internettrafik inte är ett steg mot en repressiv kontrollstat borde ni kanske välja en annan symbol för Signal­underrättelsetjänsten, någon som inte för tankarna till 1930-talets auktoritära utopier.”

Kommentarer

Dörrknackning i teori eller praktik?

1 kommentar

Synovate har gjort en undersökning på uppdrag av DN. Den uppges handla om huruvida väljarna vill ha besök vid dörren eller om de vill att politiker ska ringa till dem. Enligt undersökningen vill inte väljarna det.

Det konstiga är att (nästan) alla som får besök tycker att det är trevligt (lika trevligt som vi som knackar tycker att det är). Och konstigt är att när de som fått besök får frågan är de också positiva, och det har dessutom effekt: det ökar valdeltagandet (i Örebro knackade vi 30 000 dörrar 2006 och valdeltagandet ökade i samtliga områden vi hårdsatsade på, i de flesta gick dessutom s framåt).

Skillnaderna beror på att människor inte alltid kan svara vettigt på en fråga, eftersom de inte vet vad de egentligen svarar på. När man frågar någon om detta i en opinionsundersökning riskerar många att uppfatta frågan ungefär så här: ”Om någon främmande politiker (läs tråkig gubbe i kostym som pratar obegripligt) stod på din tröskel och ville prata läääänge och obegripligt precis när du håller på att laga mat; skulle du då uppskatta det?”. Medan de som fått besök snarare uppfattar frågan: ”När du hade besök av en politiker som ställde några enkla frågor och var allmänt hyfsad, var det bra?”.

Kort sagt: hur man svarar på en enkätfråga påverkas rätt mycket av hur man uppfattar verkligheten och vilka erfarenheter man har…